En snabbkurs i läreriet

Grunderna

För att lyckas som lärare måste man ha koll på grunderna:

  • Dig själv
  • Eleverna
  • Styrdokumenten
  • Förhållningssätt
  • Ämneskunskaper

Förhållningssätt

Du måste ha ett gediget intresse för människor. Du måste tro att det går att förändra människor och du måste se det goda i alla. Du ska inte tro att eleverna kommer att vara lika intresserade av ditt dina ämnen som du är. Däremot kan kan nyckeln till intresse hos eleverna finnas hos dig själv. Fundera över varför du fastnat för dina ämnen. Det går ofta att överföra passionen för ett kunskapsområde till elever om man visar hur intresserad man själv är.

Man måste också komma ihåg att ämneskunskaper inte alltid är det viktigaste. Låt mig föra vidare en liten klyscha: Det var begåvade vetenskapsmän som byggde den första atombomben och det var begåvade läkare som utförde inhumana experiment på människor i Nazityskland. Vi ska bygga in demokratiska värderingar i eleverna. Vi har en fostransroll vare sig vi vill det eller inte.

En bra lärare har auktoritet, annars stannar inte eleverna i klassrummet, alternativt vänder upp och ner på klassrummet. Snackar vi lite Max Weber så sa han att auktoriteten kan bygga på tre olika saker, eller en kombination av de tre:

  • traditionell auktoritet – tron på heliga traditioner
    Jag tror knappast att det är därför eleverna sitter i skolbänken.
  • legalt-rationell auktoritet –  uppfattningen om att det är vettigt att lyda personen framför dig
    En hel del elever tänker nog så.
  • karismatisk auktoritet – känslan av att personen framför är en cool snubbe som man vill lyda.
    Förstår inte eleven det vettiga i att  vara i skolan så måste man, i alla fall inledningsvis, ta till det här knepet.

Och nu kommer vi ut på farliga vatten. Lyckas du erhålla karismatisk auktoritet från dina elever så kommer begreppet ”att vara en god förebild” smygande runt hörnet. Och en sådan måste man vara!

Att vara lärare är att vara en offentlig person. Du kan inte gå på krogen och supa dig full hur som helst, du kan inte stå vid sidan av fotbollsplanen och svära åt barnen på plan och du kan inte bjuda in eleverna på Facebook och låta dem ta del av dina senaste inlägg från rejvfesten. Det kommer att börja pratas om dig, speciellt om du verkar på en liten ort, och eleverna kommer att kopiera ditt beteende.

Alla föräldrar vet vad jag pratar om (hoppas jag):
– Kan ni inte tala i vanlig samtalston! skriker pappan till sina upprymda lekande barn.
Kommer barnen att dämpa rösterna?

Du kan heller inte bete dig som en skitstövel i klassrummet:

  • Skäll aldrig ut en elev inför andra. – Samtala enskilt utanför klassrummet istället.
  • Statuera aldrig exempel. – Känner du för att straffa så är det alltid en felaktig tanke.
  • Var försiktig med ironi. – Ironin är ett bra vapen om du vill bli missförstådd, få eleverna att känna sig osäkra och såra dem.

En annan sanning i sammanhanget: Märker du att elever beter sig fel på något sätt så hjälper oftast inte prat, i alla fall inte om eleven upplever det som tjat. Lärare älskar ofta att tala. Lärare älskar att tala om för andra hur de ska bete sig. Men vill man få verkliga beteendeförändringar så ska man hålla käften och gå andra vägar. Vilka de vägarna är tänker jag inte gå in på nu. Då skulle detta inlägg svämma över av min vurm för kognitiv beteendeterapi.

Men man kan komma långt med att respektera andra människor och fundera på varför en människa beter sig på ett visst sätt. Stämpla inte elever genom att beskriva hur hon är. Fundera istället på vad hon gör, och varför hon gör på ett visst sätt.

Det blir mycket förhållningssätt när man jobbar i skolan, ibland alldeles för mycket. Stundtals önskar man att man bara fick jobba och komma framåt i sin planering, men så kommer de där jäkla ungarna i vägen. Men vi är ju där för deras skull. Skolan är elevernas i första hand, inte lärarnas.

Lär dig älska betygskriterier!

Nu lite om urkunderna, styrdokumenten. Uppdragen för läraren är i grund och botten två:

  • Förse elever med rätt kunskaper.
  • Bedöm om eleverna har skaffat rätt kunskaper.

 

 I allra sämsta fall blir man på en ny skolan lämnad helt åt sitt eget öde. Man måste helt utforma sin egen kurs, utan stöd från lokala kursplaner och lokala betygskriterier. Man måste då bege sig till bibeln: http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx

Finns det lokala betygskriterier så ska du kunna dem som ett rinnande vatten. Finns det inte lokala kriterier så är det kursinfo som gäller. Man måste börja bakifrån, börja med att fundera på vad skolverket vill att eleverna ska lära sig. Man måste ha förmågan att föra över de fina skrivningarna i betygskriterierna till verksamhet som dels ska kunna få eleverna att komma närmre målen och dels måste det finnas en inbyggd mätmekanism i övningarna.

Naturligtvis måste övningarna också vara verklighetsförankrade. Det går att bygga upp undervisning i exempelvis svenska där eleverna kan nå samtliga mål utan att de lär sig något som de kommer att ha nytta av i sitt framtida liv.

Men här tror jag att en person som har yrkeserfarenhet utanför skolvärlden kan tillföra mycket, eller tror förresten, jag vet att det är så. Skolvärlden är en skyddad verkstad och det är lätt att som lärare bli blind för omvärlden.

Sponsrade länkar:

Böcker av Max Weber på adlibris.com

En reaktion på “En snabbkurs i läreriet”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *