Kategoriarkiv: Skolan

Dokumentation

Om du inte dokumenterar det du gör under en dag så är du dödens lammunge. Det är omöjligt att komma ihåg alla nyanser i undervisningen om man inte antecknar. Anteckna! Anteckna! Anteckna!

Jag har prövat olika modeller och har idag kommit fram till en blandning mellan high- och lowtech. Jag är en nörd. Jag erkänner. Nästan sedan jag började arbeta som lärare har jag använt mig av olika handhållna Palmdatorer. Men i höst har jag faktiskt införskaffat en klassisk lärarkalender. Palmen var smidig att använda för scheman. Det var bara för mig att lägga upp alla lektioner, med undantag för lediga dagar, i iCal i min Mac, sedan hoppade lektionerna över automagiskt till Palmen.

Men synkningen mellan dator och handdator fungerade inte alltid så bra, det gick långsamt att skriva med stylusen och när batterierna tog slut så kom man inte åt sina data.

Numer använder jag som sagt en traditionell lärarkalender för att skriva upp saker att göra, datum och även som dagbok. Vid sidan av denna skriver jag upp det som har hänt under mina lektioner i ett vanligt A4-block. Jag har här använt dator innan, men det blev så knölig att ha med under lektioner. Dessutom var man ibland orolig för att någon skulle ta den.

Det jag skriver på tavlan fotograferar jag med min mobiltelefon. Har du inte upptäckt att du kan göra det än så gör det! Det är suveränt att ta med bilderna hem skissa av dem i något program på datorn. Jag använder eller har använt MS Word, Illustrator och OmniGraffle. Många av mina goda tankar har gått förlorade före kameratelefonens tid.

För vissa projekt och klasser är Google Calendar ett bra verktyg. Det är lätt att sätta upp kalendrar och sedan dela med sig till eleverna. Google Calendar är nåbart och redigerbart från alla uppkopplade datorer.

För att dokumentera resultat tycker jag att det är enklast att använda MS Excel. Man lär sig summera, räkna ut medel m.m. ganska snabbt. Några av mina kollegor har gjort så kallade IG-maskiner av kalkylark, där man lätt får en bra överblick över resultat och eventuella betyg. Men det finns givetvis många invändningar mot Excel. Det största frågan är väl om man kan mäta kursmål med siffror. 

Jag sneglar hela tiden lite åt det digitala. Jag är sugen på att införskaffa en Asus EEE med Linux. Den tar liten plats och är billig. Jag har också funderat på en iPhone för anteckningar och kalender, men jag tror inte att jag klarar mig utan ett stort fysiskt tangentbord.

Hur mycket tid ska man då lägga ner på sin dokumentation? Min erfarenhet är att det är bättre att anteckna vad man har gjort än att i förväg planera sina lektioner i detalj. Planeringar spricker ofta ändå, men dokumenterar du mycket så kan du få uppslag hur du ska lägga upp din fortsatta undervisning. Dokumentationen fyller vid sidan av rollen som hjälp för minne även en stor reflekterande roll.

En stor fråga som får förbli obesvarad i det här inlägget är: Vad är värt att dokumentera? Det får bli ett senare inlägg.

Vad går att mäta?

Angående de två uppdragen man har som lärare; att se till att eleverna lär sig och att sedan bedöma. Ofta har elever större kunskaper än de själva vet. Då är lärarens uppdrag att medvetandegöra och lyfta fram kunskaperna. Denna del av arbetet är stundtals dominerande. Många ungar från Discoverygenerationen har samlat på sig gedigna kunskaper inom geografi, historia, biologi, kemi m.m.

Man kan också behöva övertyga sig själv om att vissa kunskaper faller inom det mätbara området. Jag tänker exempelvis på elever som inte går på gymnastiklektionerna för att de inte gillar att byta om med andra men känner sig trygg med sitt fotbollslag eller under karateträningen om kvällarna. Kan man tänka sig att mäta kunskaperna utanför skolan?

En snabbkurs i läreriet

Grunderna

För att lyckas som lärare måste man ha koll på grunderna:

  • Dig själv
  • Eleverna
  • Styrdokumenten
  • Förhållningssätt
  • Ämneskunskaper

Förhållningssätt

Du måste ha ett gediget intresse för människor. Du måste tro att det går att förändra människor och du måste se det goda i alla. Du ska inte tro att eleverna kommer att vara lika intresserade av ditt dina ämnen som du är. Däremot kan kan nyckeln till intresse hos eleverna finnas hos dig själv. Fundera över varför du fastnat för dina ämnen. Det går ofta att överföra passionen för ett kunskapsområde till elever om man visar hur intresserad man själv är.

Man måste också komma ihåg att ämneskunskaper inte alltid är det viktigaste. Låt mig föra vidare en liten klyscha: Det var begåvade vetenskapsmän som byggde den första atombomben och det var begåvade läkare som utförde inhumana experiment på människor i Nazityskland. Vi ska bygga in demokratiska värderingar i eleverna. Vi har en fostransroll vare sig vi vill det eller inte.

En bra lärare har auktoritet, annars stannar inte eleverna i klassrummet, alternativt vänder upp och ner på klassrummet. Snackar vi lite Max Weber så sa han att auktoriteten kan bygga på tre olika saker, eller en kombination av de tre:

  • traditionell auktoritet – tron på heliga traditioner
    Jag tror knappast att det är därför eleverna sitter i skolbänken.
  • legalt-rationell auktoritet –  uppfattningen om att det är vettigt att lyda personen framför dig
    En hel del elever tänker nog så.
  • karismatisk auktoritet – känslan av att personen framför är en cool snubbe som man vill lyda.
    Förstår inte eleven det vettiga i att  vara i skolan så måste man, i alla fall inledningsvis, ta till det här knepet.

Och nu kommer vi ut på farliga vatten. Lyckas du erhålla karismatisk auktoritet från dina elever så kommer begreppet ”att vara en god förebild” smygande runt hörnet. Och en sådan måste man vara!

Att vara lärare är att vara en offentlig person. Du kan inte gå på krogen och supa dig full hur som helst, du kan inte stå vid sidan av fotbollsplanen och svära åt barnen på plan och du kan inte bjuda in eleverna på Facebook och låta dem ta del av dina senaste inlägg från rejvfesten. Det kommer att börja pratas om dig, speciellt om du verkar på en liten ort, och eleverna kommer att kopiera ditt beteende.

Alla föräldrar vet vad jag pratar om (hoppas jag):
– Kan ni inte tala i vanlig samtalston! skriker pappan till sina upprymda lekande barn.
Kommer barnen att dämpa rösterna?

Du kan heller inte bete dig som en skitstövel i klassrummet:

  • Skäll aldrig ut en elev inför andra. – Samtala enskilt utanför klassrummet istället.
  • Statuera aldrig exempel. – Känner du för att straffa så är det alltid en felaktig tanke.
  • Var försiktig med ironi. – Ironin är ett bra vapen om du vill bli missförstådd, få eleverna att känna sig osäkra och såra dem.

En annan sanning i sammanhanget: Märker du att elever beter sig fel på något sätt så hjälper oftast inte prat, i alla fall inte om eleven upplever det som tjat. Lärare älskar ofta att tala. Lärare älskar att tala om för andra hur de ska bete sig. Men vill man få verkliga beteendeförändringar så ska man hålla käften och gå andra vägar. Vilka de vägarna är tänker jag inte gå in på nu. Då skulle detta inlägg svämma över av min vurm för kognitiv beteendeterapi.

Men man kan komma långt med att respektera andra människor och fundera på varför en människa beter sig på ett visst sätt. Stämpla inte elever genom att beskriva hur hon är. Fundera istället på vad hon gör, och varför hon gör på ett visst sätt.

Det blir mycket förhållningssätt när man jobbar i skolan, ibland alldeles för mycket. Stundtals önskar man att man bara fick jobba och komma framåt i sin planering, men så kommer de där jäkla ungarna i vägen. Men vi är ju där för deras skull. Skolan är elevernas i första hand, inte lärarnas.

Lär dig älska betygskriterier!

Nu lite om urkunderna, styrdokumenten. Uppdragen för läraren är i grund och botten två:

  • Förse elever med rätt kunskaper.
  • Bedöm om eleverna har skaffat rätt kunskaper.

 

 I allra sämsta fall blir man på en ny skolan lämnad helt åt sitt eget öde. Man måste helt utforma sin egen kurs, utan stöd från lokala kursplaner och lokala betygskriterier. Man måste då bege sig till bibeln: http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx

Finns det lokala betygskriterier så ska du kunna dem som ett rinnande vatten. Finns det inte lokala kriterier så är det kursinfo som gäller. Man måste börja bakifrån, börja med att fundera på vad skolverket vill att eleverna ska lära sig. Man måste ha förmågan att föra över de fina skrivningarna i betygskriterierna till verksamhet som dels ska kunna få eleverna att komma närmre målen och dels måste det finnas en inbyggd mätmekanism i övningarna.

Naturligtvis måste övningarna också vara verklighetsförankrade. Det går att bygga upp undervisning i exempelvis svenska där eleverna kan nå samtliga mål utan att de lär sig något som de kommer att ha nytta av i sitt framtida liv.

Men här tror jag att en person som har yrkeserfarenhet utanför skolvärlden kan tillföra mycket, eller tror förresten, jag vet att det är så. Skolvärlden är en skyddad verkstad och det är lätt att som lärare bli blind för omvärlden.

Sponsrade länkar:

Böcker av Max Weber på adlibris.com

Så var börjar man?

För några veckor sedan talade en bekant om för mig att hon fått tjänst som lärare. Denna person har ingen lärarutbildning men kommer nu i höst att få ta befälet över en träslöjdsal.

Vad säger man? Ska man reagera över att skolledningen anställer outbildat folk? Outbildat folk förresten. Jag talar om en snickare med gedigna kunskaper i finsnickeri. Hon har nu sett sin slöjdsal och förfäras över att maskinerna är nedgångna och knappt brukbara.

Att anställa någon utan lärarutbildning lägger ett extra ansvar på skolledningen. Man ska reagera om skolledningen släpper en nyanställd lärare utan handledning. Jag skulle gärna se att skolan ger henne en mentor första året.

Jag började fundera på vad det är för ett konstigt yrke jag har. Och jag funderade på hur man ska göra för att ta sig in i skolvärlden utan att bli golvad av arbetsbördan, hur man ska bete sig mot elever och folk runtomkring och hur man får elever att fatta något.

Resultatet är denna blogg. Jag sjösätter den nu och hoppas skriva något visdomsord i veckan.